Trondheim dag 6: Jag rantar om ungdomens roll igen.

Så har det nästan gått en vecka sedan jag kom hit. Det jag saknar mest är lite lugn och ro, min yoghurt till frukost och en majoritet av människor som pratar svenska. Jag har reflekterat lite över det här med hur unga människor behandlas och vilket syftet är med att vi är unga människor, som utan att få betalt sliter för att få det här mötet att fungera medan de allra flesta med någon typ av inflytande är en bra bit över 50 år. Unga människor förväntas alltid nöja sig med en lägre standard, och i kyrkan är man i regel ung mycket länge. Återigen är jag lite i Taizé - där det gäller att följa order, att göra på ett speciellt sätt DÄRFÖR. Vill någon utveckla därför till något mer konstruktivt kan jag alltid lyssna på det men jag motsätter mig obstinat att bli behandlad som ett barn, att jobba hårdare än andra, att inte få pauser för att jag är ung och ska orka. Fast bortsett från korta stunder när den känsla bubblar upp i mig - och det har nog egentligen inte särskilt mycket att göra med det här evenemanget - så har jag mycket roligt. Det som framförallt gav mig den här känslan idag var den MYCKET formella invigningsgudstjänsten där kronprinsparet närvarade.

Alla andra var mycket uppklädda vi stewards hade inte fått någon information om hur formell tillställningen var. Många bar högtidsdräkter av olika slag, vi stod där i våra välanvända och svettiga t-shirtar efter en dags arbete. Vi talade om det på debriefingen ikväll så förhoppningsvis kan stewardsen som kommer på nästa centralkommitémöte få möjligheten till det.

Tyvärr så missade jag den stora snackisen, moderatorns inledningstal som har höjts till skyarna av flera av mina medstewards. Jag har mest hängt vid registreringen, pratat med folk och druckit te. Haft en liten överläggning med några från den svenska delegationen vid lunch och smitt planer för mig själv. Mer om det en annan gång. Sedan vandrade vi 300-400 personer genom Trondheim till katedralen där vi firade en mycket fin inledningsgudstjänst. Det norska kronprinsparet var som sagt på plats liksom Trondheims borgmästare och den norska ärkebiskopen som har sitt säte i Trondheim. Efteråt fick var vi på mottagning med nyss nämnda människor och åt norsk lokal mat i ärkebiskopens slott (där ärkebiskopen bodde för mycket länge sen).

Så lite nedslagen känner jag mig mitt i allt, kanske är det lite hemlängtan, kanske är det något annat men något är det som skaver och stör i mig. Oklart vad, kanske borde jag inte fundera så mycket utan krypa ner i sängen i stället.

I morgon ska jag arbeta i plenum, efter en sådan dag kanske jag har lite mer att rapportera...