Det blir bättre

Det kan ske så mycket med en människa, så mycket som inte syns. Jag har tänkt på det mycket de senaste åren, kanske särskilt det senaste året. När vi närmade oss julen i höstas insåg jag plötsligt hur bra jag mådde, hur stadigt jag stod och hur fantastiskt livet kändes. Det kan vara den allra bästa förändringen i mitt liv, någonsin.Tryggt och stabilt har inte varit ord jag beskrivit min tillvaro med tidigare.

Ekonomisk oro
Framtids oro
Känslostormar
Osäkerhet
Bristande självtillit
och dåligt självförtroende

det är det som har präglat mig under många år.

När inget av det där är kvar längre kan jag ägna mig åt andra utvecklingsområden, sådant som legat dolt i mörker, sådant som jag aldrig tagit i. Då tänker jag på vilka djup som finns inom oss, som finns inom dig och mig. Djup jag aldrig kan se när jag ser på en annan människa, djup jag kanske inte ens uppfattar när jag pratar med henne, men jag är övertygad om att de finns där hela tiden. Jag har fått chansen att utforska mina, att vandra in i den där katedralen som Tranströmer beskriver med valv bakom valv oändligt - och jag blir aldrig färdig.

Trots att jag aldrig blir färdig så tycker jag om att bli äldre, att bli tryggare, att landa mer i mig själv och mitt liv. Det är så mycket som inte spelar så stor roll längre och sådant som blivit så mycket viktigare. Tillförsikten som saknades i tonåren, vetskapen om att det går att resa sig ur askan när elden bränt allt land omkring mig och få landet att leva igen. Ingenting av det där är omöjligt. Det har inte blivit lättare att leva, jag har bara fått mer erfarenhet av det. Mer erfarenhet och ett tryggt arbete där jag fått växa och bli mer jag, bli mer hel.

Sensmoralen: Det blir bättre, det blir bättre. Det är okänt land där bakom krönet, men det är okej.