Trondheim dag 8: Mänsklig diversitet är skapad av Gud

Dagens note to self: Jag måste plocka åt mig lite dokument, för många av dem är otroligt intressanta med tanke på de samtal som förs om dem. Idag har jag antecknat, antecknat och antecknat, funderat, skött mikrofonen och antecknat lite till. Jag ser fram emot slutet av mötet i början på nästa vecka när det ska fattas beslut och jag får vara med och se resultatet av vissa diskussioner.


Dagen började med ett "unity plenary" när det rapporterades från olika kommittéer om hur vi kan nå enhet inom kyrkan (då talar vi om den världsvida) men fortfarande vara olika. Det ledde in på en diskussion på ecklesiologi (i det här fallet betyder det ungefär kyrkosyn). Talaren menade att det var en av de svåraste frågorna att lösa. Här kommer det som jag tyckte var riktigt intressant: Talaren menade att vi inte kan fånga vad kyrkan är med ett enda uttalande. Kyrkan handlar om liv. Precis som livet inte går att beskriva i ett enda uttalande, i en enda doktrin utan vi behöver många bilder för att se vad kyrkan är och vad livet är: Kyrka - tro och liv hör i hop.  Det kom också en representant för katolska kyrkan som talade om sin syn på olika dokument och på den ekumeniska rörelsen och samtalen kyrkorna emellan.

Såklart behandlades också Brexit, det kom in malplacerat under sessionen om kyrkans enhet, det kom upp igen på de Europeiska ländernas regionala möte och några viktiga punkter som diskuterades då gällde att den kyrkliga europeiska gemenskapen är större än EU och att vi visserligen har en del gemensamt med EU men inte allt. Vikten av enhet lyftes också fram samt en oro för framtiden. Efter att det under plenum funnits röster som talade om fördömande/bestörtning över resultatet enades det regionala mötet om att det var viktigt att respektera väljarnas beslut. Valresultatet kom till genom ett stort deltagande och på demokratiska grunder. Däremot så uttalades det oro för splittring när en befolkning i Europa delats på hälften efter en intensiv och rå kampanj.

På eftermiddagen hade jag några timmar ledigt och fick ge mig ut i Trondheim tillsammans med en av de andra stewardsen (det här att böja engelska ord på svenska är en gåta i sig). Vi shoppade lite, åt lite glass och njöt av att det är sommar här också. Jag har sett massa härliga sommarbilder hemifrån och jag längtar efter en strand och bad.

Mitt mest intressanta arbetspass idag var när jag skötte mikrofonen på programkommittens kommittémöte. Min erfarenhet av det: jämställdhet är något mycket relativt och att vi kan vara bröder och systrar i Kristus även om våra ståndpunkter när det gäller rättvisa mellan kön och generationer. Ortodoxa kyrkan kan pga sin ecklesiologi inte följa förslaget om jämställd representation över köns- och åldersgrupper. Det skulle med andra ord ge vakanta platser i centralkommittén. The Very Rev. of Antioch menade att de förslag som kom från gruppen som arbetar med justice between women and men bara skulle vara ett riktmärke. Som jag uppfattade det så menade den arbetsgruppen att förslagen skulle vara en inbjudan att kämpa för att göra framsteg på det området.

Ett annat dokument som diskuterades var ett som kallades The gift of being som tagits fram av EDAN, referensgruppen för funktionshinder. Det fördes en diskussion som berörde mig lite illa och det kan vara så att jag inte riktigt kunde följa den helt och därför kanske inte förstod. Jag var lite upptagen med att sköta mikrofonen. Ett av EDANs uttalande är (ett som jag tycker är helt riktigt) Mänsklig diversitet är skapad av Gud. Det som fick mig att känna mig obekväm var det en av representanterna för den ortodoxa kyrkan sa om att många teologer anser att gudslikheten går att hitta i vår förmåga att göra val. Det skulle enligt min mening göra att väldigt många människor inte kunde vara skapade till Guds avbild vilket också en representant från EDAN påpekade.

Till sist diskuterades ett dokument om Religion & Violence, mycket intressant, men det fick mycket kritik  och det tycks finnas goda anledningar till att bearbeta det i flera omgångar. Det här dokumentet vill jag läsa innan jag kommenterar eller berättar om för det verkar vara mycket intressant och jag tror att de kommentarer dokumentet fick kommer att göra sig bättre då.

Det är en gåva att få vara här, och den här gåvan kom med ytterligare en gåva. I augusti åker jag till Kairo i 6 dagar för att arbeta med frågor som rör religion och våld tillsammans med andra kristna tillsammans med en muslimsk grupp. Det här ser jag mycket fram emot.

Nu när jag tvättat mina tröjor i handfatet på hotellet och skrivit min dagsrapport medan jag lyssnat på regnet mot fönsterbrädan ska jag krypa ner i sängen. Imorgon väntar en lugn arbetsdag och sedan väntar en ledig söndagsförmiddag. Jag ser fram emot att få fira mässa och jag hoppas det är vad som erbjuds i Nidarosdomen, att vara utan något ett tag kan skapa en god längtan efter det, ett tecken på att något som kan tyckas litet faktiskt är en livsnödvändighet.